Barnens lekar är ofta mer avancerade av vad vi vuxna tror. Det menar forskaren Mikael Jensen. I boken ”Lekteorier” går han igenom olika sätt att förklara varför barn leker.

Text av: Thomas Lerner

Lek är en ytterst avancerad sysselsättning – särskilt om två eller fler barn deltar i den. Forskaren Mikael Jensen skrev sin doktorsavhandling om detta komplicerade samspel.

– Vårt arbetsminne handlar om att kunna hålla i gång flera tanketrådar samtidigt, binda samman dem och förmedla dem till kamraterna. Barnen utvecklar denna förmåga i bland annat leken, säger han.
Under arbetet med sin avhandling vid Göteborgs universitet studerade Mikael Jensen i ett år vad som hände på några förskoleavdelningar i västra Sverige. Bland annat spelade han in sexåringar under deras lek.

– Förmåga att sätta sig in i andras tankar växer med tiden. Likaså när det gäller att lista ut och förstå vad kamraterna gör och tänker. Det kan handla om att läsa av olika leksignaler, fortsätter Mikael Jensen.

Han säger att barns lekar ofta är betydligt mer avancerade än vad många tror – även de som arbetar inom förskolan behöver lära sig mer om att tolka lekens innehåll, enligt honom.

Det kan handla om det komplicerade samspelet i improviserad lek och att då även teoretiskt svåra saker omärkligt lärs in.

– Barnen förstår kanske vad volym är när de leker med vatten. Det är ren matematik, men detta blir inte tydligt – vare sig för barn eller vuxna.
Mikael Jensen tittade bland annat på hur det går till när barn ska både förstå och visa sina egna och andras avsikter i låtsaslek.

– En flicka låtsas dricka ett glas vatten bara genom att hålla handen som om hon hade ett glas i den, och gör sedan rörelser och miner som om hon dricker på riktigt. Jag fann att detta är en mer komplicerad process än vi kanske trodde tidigare. Barnen måste ha förmågan visa vad de låtsas göra och samtidigt stämma av hur detta uppfattas av andra.

Att lära sig låtsasleka är troligen viktigt för att kunna kommunicera inlevelsefullt och tydligt när de blir äldre, menar Mikael Jensen.
Han blev pappa som tjugoåring i slutet av 1980-talet. Från 1990-talet och framåt arbetade han sedan med unga skolbarn och blev alltmer nyfiken på hur leken egentligen fungerar och vad den betyder.

– Så var jag på ett fritidshem i Borås där barnen inte lekte så mycket. En dag kom det nya sexåringar till gruppen och jag märkte att de hade ett bättre samspel än de äldre barnen. Leken tog fart. Där någonstans började min forskning.
Efter att ha blivit färdig med sin doktorsavhandling skrev Mikael Jensen boken ”Lekteorier” (Studentlitteratur) som kom ut 2013. I den presenterar han dels gamla klassiska teorier i korta ordalag, dels mängder av i Sverige kända och okända teoretiker från hela världen.

Är leken viktig?

– Ja, inom vissa områden. Leken kan vara ett sätt att utvecklas vidare i livet och att utmana sig. Men ingen blir automatiskt bättre på exempelvis matte om hen leker. Leken kan bidra till en tidigare och mer utvecklad språkförståelse, och att vi blir bättre på att tolka andra.

I dag forskar Mikael Jensen vid Göteborgs universitet om hur vuxna kommunicerar med varandra samt om hur de lär av varandra.
Mikael Jensens avhandling har titeln ”Kognitiv utveckling och låtsaslekens mysterier” (Göteborgs universitet).

Elever som leker på lektionerna förknippas ofta med kaos, stök och att läraren tappat kontrollen – eller inte längre orkar vara den där gudabenådade pedagogen. Forskaren Maria Andrée blir både ledsen och upprörd över den bilden.

Text av: Thomas Lerner

– Leken är en utmärkt möjlighet för eleven att ta kommandot över sitt lärande och att pröva olika sätt att vara och förhålla sig till omvärlden, olika normer och identiteter. Leken och fantasin borde få en större plats i undervisningen, säger hon.

Maria Andrée är docent vid Stockholms universitet och forskar om vilka faktorer som påverkar undervisning i naturvetenskapliga ämnen och dess innehåll. Tillsammans med kollegan Lotta Lager-Nyqvist iakttog hon två klasser i årskurs 6 under något som kallas ”matens kemi”. Eleverna fick i smågrupper undersöka olika livsmedel som vi använder i vardagen.

– Ungefär hälften av grupperna lekte sig på olika sätt genom de uppgifter de fått av läraren. Men leken var anpassad till undervisningens krav, och även de ”lekande” eleverna genomförde de givna uppgifterna och lämnade in godkända labbrapporter.
Forskarna spelade in vad som hände på film och tog också upp ljud. Maria Andrée säger att det skrattades mer i de grupper som lekte – de verkade helt enkelt ha roligare, enligt henne.

– När vi tittade närmare såg vi att leken också blir ett sätt för eleven att ta kommandot över sitt lärande, i större utsträckning än de elever som enbart följer uppgiftens förutbestämda procedur. Inom forskningen talas ibland om agens som ett sätt att beskriva delaktighet i undervisningen och att elever ägnar sig åt problem som de själva urskiljer och löser på egen hand.
– Genom leken erövrar eleverna agens också i det naturvetenskapliga lärandet.
Maria Andrée har länge varit fascinerad över vad som händer i klassrummet utifrån ett elevperspektiv. I sin forskning har hon märkt att elever upplever undervisningen som mer meningsfull om det finns utrymme för ”lek”.

– Leken blir ett sätt att bearbeta undervisningens innehåll, ett sätt att också pröva normer och identiteter. Men det finns inte så mycket forskat om detta när det gäller äldre elever, berättar Maria Andrée.

Däremot finns det fler studier om leken i förskolan, men då mer om hur lek kan fungera som en undervisningsmetod.

Maria Andrée berättar om en situation från en av klasserna hon studerade. Eleverna skulle bland annat undersöka halten av glukos, druvsocker, i olika vätskor med små mätstickor.

– En elev började kalla sig själv ”doktor” och sin kamrat för att ”du är min assistent”. De flyttade bildligt ut från klassrummet till ett riktigt labb. Uppgiften fick därmed en större mening.

En annan uppgift gick ut på att ta reda på om det finns fett i vatten. Två pojkar låtsades ta den på allvar och började agera och prata med varandra som om det verkligen kunde finnas fett i vatten och skämtade om att vinna Nobelpriset med sin upptäckt.

– Den här leken går också att förstå som kritik eller motstånd mot den givna uppgiften. Eleverna förväntades göra en undersökning som alla redan visste svaret på.

Framstående vetenskapliga forskare, inte minst fysikern och Nobelpristagaren Albert Einstein, har lyft fram hur centralt det varit för dem att leka och utveckla sin fantasi.
– Det finns ingen motsättning mellan lek och lärande. Leken och fantasin är viktiga delar i lärandet för elevernas personliga utveckling, anser Maria Andrée.

Varför är det då så tyst om lekens betydelse?

– Kanske för att den förknippas med barndomen. Det kan också finnas en osäkerhet bland lärare om vad som händer om de tillåter mer lekfulla inslag i klassrummet. Blir det kaos när jag som vuxen släpper på kontrollen?

Nu ska Maria Andrée göra nya analyser av andra insamlade datamaterial tillsammans med kollegan Cecilia Caiman. Det handlar bland annat om en klass i årskurs tre som hade en lektion om kraft och rörelse på en lekplats.

– De gungade och åkte rutschkana, balanserade hinkar med sand på en pinne med mera. Eleverna lekte sig fram till ny kunskap, både genom att följa lärarnas övningar och genom att ta tillvara de utrymmen för lek och eget fantasiskapande som uppstod mellan formella och informella rum i undervisningen. Detta är spännande att fortsätta undersöka.

– Vi måste få bort den negativa stämpeln av lek i undervisning. Lekens utrymme i klassrummet och i all undervisning borde studeras mer noggrant.

– Fler borde inse att lek och lekens möjligheter bör genomsyra hela livet och samhällets alla områden, säger Ylva Andersson, som i många år arbetat för Lekfrämjandet.

Text av: Thomas Lerner

I nästan hela sitt yrkesliv har Ylva Andersson arbetat med barn och lek. I dag leder hon ett projekt för att öka insikten om lekens betydelse i de ungas liv.

– Leken är på väg att förlora sin självklara plats i barns liv. Den får allt mindre utrymme i förskolor, skolor och under fritiden. Många vuxna saknar kunskap om att de måste delta i barns lekande samt skapa förutsättningar för lek.

Ylva Andersson menar att alla barn är i behov av lek för att utvecklas till empatiska, sociala och kreativa människor, vilket bidrar till en positiv självkänsla. Hon utbildade sig till dramapedagog efter gymnasiet och hamnade lite av en slump senare i förskolans värld. På 1990-talet var hon med i ett lekprojekt som utgick från barnens eget lekande i stället för den vuxna personalens planering.

Så utbildade sig Ylva till specialpedagog och blev än mer övertygad om lekens betydelse. Hon menar att dagens förskola riskerar att bli alltmer ”skolifierad”, det vill säga att mycket av verksamheten går ut på ett inhämtande av ämneskunskaper.
– Barn leker för att det är roligt, för att de känner glädje i leken. Men samtidigt finns i leken en massa saker som är värdefulla för barnens utveckling.

I dag är Ylva Andersson (bilden) knuten till Lekfrämjandet, en ideell organisation som vill öka kunskapen om lekens betydelse. Mellan 2013 och 2015 var hon ansvarig för ett projekt som ville sätta fokus på barn som inte leker och särskilt betona att de vuxnas insikt om och inställning till leken är en förutsättning för barn att komma igång med sitt lekande.

– Det var ”Clownen Manne”, det vill säga Manne af Klintberg, som initierade projektet då han märkt att en del barn inte vill leka och låtsas när han möter dem i sina föreställningar. Även vidare in i vuxenvärlden är tillgången till lek, fantasi och kreativitet något viktigt.

I det nuvarande projektet ”Lek för livet” vill Ylva Andersson och Lekfrämjandet få fler att inse att lek och lekens möjligheter bör genomsyra hela livet och samhällets alla områden. Lekfrämjandet startar därför i höst ännu ett projekt: ”Öppna dörren till leken och de nyanlända”. Båda projekten drivs med ekonomiskt stöd från Allmänna arvsfonden.

– Bland forskare är enigheten stor om lekens betydelse från tidiga år. Men det verkar som om politikerna i dag har ett ensidigt fokus på lärande. Det innebär ett ganska fyrkantigt synsätt på det här med kunskap, säger Ylva Andersson.
Lek handlar om att planera, strukturera, förutse, skapa inre bilder, beskriva världen så som man uppfattar den, berätta om det man varit med om, menar hon.

– Leken rymmer så mycket osynligt som inte går att mäta. Egentligen handlar det också om vår syn på barndomen. I dag verkar det vara en period i livet som ska klaras av så snabbt som möjligt.

Ylva Andersson besöker Blåsippans förskola i Värmdö.
Ylva Andersson besöker ofta förskolor och skolor, där hon föreläser för personal och föräldrar om lekens betydelse. Hon hämtar ofta stöd från svenska och internationella forskare, som Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet.

– Han konstaterar att människan är det däggdjur som har den längsta barndomen och som borde leka mest – och längst.

Fotnot: Lekfrämjandet är en rikstäckande ideell svensk förening och ingår i International Play Association (IPA) som finns representerad i 50-talet länder.